Logga in

Bra offentliga affärer

siterips

Bo Blideman utvecklar arbetsintegrerande socialt företagande

Bo Blideman har en yrkesmässigt brokig bakgrund men har arbetat engagerat i många år inom den sociala ekonomin och har i det arbetet träffat många upphandlare och andra ansvariga i framför allt kommunerna genom åren. Han satt också med i en av referensgrupperna i Anders Wijkmans upphandlingsutredning, där den sociala dimensionen fick ett bra utrymme.

– Berätta lite om dig och din bakgrund.
– Nu är jag social företagsrådgivare på Tanke & Handling ekonomisk förening. Jag har en bakgrund som socionom, metallarbetare och typograf, men har sedan mitten av 1980-talet arbetat inom den sociala ekonomin. Jag har arbetat som kooperativ företagsrådgivare och har sedan drygt 15 år konsultkooperativet Tanke & Handling som bas för mitt sociala entreprenörskap. Det har varit en förmån att sedan 1997 på heltid arbeta med utveckling av arbetsintegrerande socialt företagande.

Tillsammans med kollegan Eva Laurelii skriver jag också böcker. Vi är sedan åtta år ansvariga för den enda nationella utbildningen om socialt företagande – Handledar- o verksamhetsledarutbildning – som finns på Långholmens folkhögskola. Jag föreläser och har ofta rollen som ”senior advisor” i projekt och inom kommuner.

Ett lustfyllt och utvecklande uppdrag är ordförandeskapet i Café REKOmmenderas i Sverige ekonomisk förening – en social franchisegivarorganisation för att utveckla fair trade-caféer med ekologisk profil som sociala företag. Det är en kedja som växer hela tiden.

– Hur ser du på det sociala företagandet och den sociala ekonomin i relation till den offentliga upphandlingen?
– I dag är den tanken mycket mer etablerad än för tio år sedan, men vi ligger ändå långt efter många andra länder. Det har funnits en tafflighet från statens sida. I Finland har man en lag om sociala företag men den saknas fortfarande i Sverige, trots att redan Maud Olofsson utlovade en förordning på området. Däremot finns många goda initiativ lokalt, exempelvis i Göteborgs ambitiösa upphandlingspolicy. Och det motsvaras också i praktisk verklighet, till exempel i den verksamhet som Gårdstensbostäder, med VD Michael Pirosanto i spetsen, har utvecklat och som har lyft en hel stadsdel, genom att mobilisera invånarna. Det finns fler sådana exempel runt om i landet. I England finns projektet Young Offenders Programme, för unga som har muckat från kåken. Det handlar om att Skanska erbjuder praktikplatser i sina byggprojekt direkt efter fängelse som en grund för ett nytt liv. Projektet har fått ner återfallen från 60 till 7 procent.

– Men nu har vi fått ett nytt regelverk i Sverige och kunskapsbristen är gigantisk. Då tänker jag inte på upphandlarna, dom har nog hyfsad koll, däremot på exempelvis förvaltningschefer och politiker. Men också det civila samhället och lokala näringslivet. Jag håller på att skissa på ett stort utbildningsprogram som vi skall lansera i höst.

– Och upphandlarna har en viktig roll mellan beställare och utförare. Se till att det inte blir för krångligt, en upphandling måste formas så att alla med normal intelligens kan svara på den och den enkelheten skall finnas både i förfrågningsunderlag och avtal. En lokal företagare som känner kommunens behov och den lokala marknaden kan ofta svara upp på en förfrågan på ett väl så bra sätt som de stora aktörerna. Erfarenheten visar att upphandling med sociala kriterier inte är något problem. Och kommissionen har ju sagt att upphandlande myndigheter kan göra särskilda informationsinsatser för små företag och för idéburen sektor därför att detta faktiskt ökar konkurrensen!

– I en debattartikel i Dagens industri menade Skanskas VD att ”det är vår uppgift att ta sociala hänsyn”. Vi tjänar pengar på vår verksamhet och om vi kan ge tillbaka, som i Vivallaområdet i Örebro, så gynnar det vår gemensamma relation, ”för att vara långsiktigt lönsam behöver ett företag spegla det samhälle det verkar i”, säger han.

– Arbetar du med IOP, idéburet offentligt partnerskap?
– Ja, upphandling är inte alltid den lämpliga formen. Ibland passar IOP bättre, som är en form av ett verksamhetsbidrag, som inte är konstigare än om en idrottsförening får det. Men ibland är ju IOP:er mera långsiktiga. Tyvärr finns ju inga rättsfall så praxis på området är lite oklar. På ett ställe var jag förresten med om en avknoppning av en ganska stor verksamhet, som skedde genom att bilda en ekonomisk förening. Men det gillade inte kommunjuristen utan vi fick bilda en ideell förening, som ”mellanstation” för transport av det kommunala bidraget till den ekonomiska föreningen som driver den avknoppade verksamheten, – underliga äro Herrens vägar, säger Blideman suckande.

I dag är reserverade kontrakt en etablerad företeelse i Europa, men nytt i Sverige. – Det bör vara en bra grund för ökat samarbete mellan civilsamhället, lokala företag och det offentliga.

– Lyckat till med utbildningsprogrammet i höst!

INFO: Upphandlingsmyndigheten har nyligen släppt rapporten ”Metoder för att utvärdera sysselsättningskrav vid offentlig upphandling – en översikt” som du kan hämta genom att klicka här.


________________________
________________________