Johan Ödmark – därför behövs I-märkta zoner

På Upphandlingsdagarna i januari talade bland annat Johan Ödmark, VD på stiftelsen Electrum i Kista, med dotterbolagen Kista Science City AB och Sting AB. Stiftelsen startades av Eriksson, ABB, IBM och Stockholms stad (senare KTH) och har under mer än 30 år byggt och utvecklat samarbeten för att gynna utveckling och tillväxt i ICT-branschen. Från början handlade det om mikroelektronik, sedan om telekom och nu digitalisering. I dag driver man bland annat en digital testbädd i Kista samt regionens vassaste inkubator för startup-företag!

Sedan start har man arbetat utifrån Trippelhelix-modellen, som innebär ett samspel mellan högskola, näringsliv och offentliga myndigheter. Genom samordning av utvecklingsresurser och konstruktivt samarbete inom ett land eller en region kan man utveckla innovationsförmågan och skapa tillväxt. På frågan om inte modellen fått kritik ibland instämmer Johan, men menar att den fungerar bättre i Sverige än på många andra håll.

I sitt föredrag på Upphandlingsdagarna väckte Johan frågan om att införa I-märkning, innovationsmärkta zoner i Sverige och han gav en rad exempel på hur byråkrati och tungrodda regelverk kan förhala innovationer. Ett exempel som fick åhörarna att dra på munnen var att en förarlös buss inte kunde godkännas eftersom den saknade backspeglar, till råga på allt i bägge ändar av bussen eftersom den kan köras åt två håll. Invändningen att det inte behövs backspeglar i en buss utan förare hade ingen verkan. Och det finns gott om byråkratiska hinder när man arbetar med innovation. I en diskussion efter Johans föredrag visade det sig att vi var flera i publiken som blev nyfikna och gärna ville få veta mer om innebörden i begreppet Innovationsmärkta zoner (I-märkning).

– Det började med att jag ville ha med ett budskap till ett evenemang i Almedalen, berättar Johan. Vi har haft flera fastighetsägare här i Kista som har velat bygga om sina ”kontor- och industrimärkta” fastigheter till hotell, som är något vi behöver här i området. Men då satte PBL (Plan- och bygglagen) hinder i vägen. Hade fastigheterna varit ”kontor- och handelsmärkta” hade det varit lättare, nu kan projekten hamna i sjuåriga planprocesser. PBL är anpassat till ett i princip färdigbyggt samhälle som bara behöver förvaltas, en mycket oflexibel lagstiftning med andra ord.

– I Sverige har vi ju K-märkning, som numera är ett allmänt samlingsbegrepp för många olika typer av lagskydd avsedda att skydda bebyggelse och miljöer av kulturhistoriskt intresse. Och då slog det mig att då skulle vi även kunna ha I-märkta fastigheter eller områden, som anpassas för innovationsprocesser och som organiseras på ett sätt så att innovationsarbete underlättas. Nu menar jag inte att detta är ett exakt förslag, utan för mig är förslaget framför allt ett sätt att utveckla nya tankar, ett annat mindset, som uppmuntrar utveckling och beslutskraft och där vi som arbetar med innovation så att säga tar hand om spelreglerna.

– Kan offentlig upphandling vara ett verktyg för att utveckla innovation?
– Det är jag övertygad om, men jag kan för lite för att våga säga exakt hur. Men jag har medarbetare som faktiskt just nu arbetar med projekt som handlar om sådan samverkan. Kista Science City är en av initiativtagarna till satsningen Ignite Public. Projektet syftar till att öka andelen innovationsintensiva små och medelstora företag som deltar i offentliga upphandlingar. På kort tid har redan fem kommuner och ett kommunalt bolag anslutit sig till Ignite Public. Södertälje kommun är först ut med ett pilotprojekt tillsammans med tre startups från olika sektorer.

– Ett problem är naturligtvis att innovation också per definition innefattar risktagande och möjligheten att misslyckas och det saknas så att säga riskkapital för offentlig sektors inköps- och upphandlingsverksamhet. Men jag tror inte att det i första hand är LOU som behöver förändras utan det krävs nya sätt att jobba och nya förhållningssätt. Dessutom finns tyvärr ibland ett väldigt byråkratiskt sätt hos offentliga organisationer att bemöta människor med goda innovativa idéer och ibland även att mer eller mindre tvinga dem att i praktiken antingen skänka bort sina affärsidéer, alternativt att hellre avstå från att delta i upphandlingar. Jag hoppas att vi skall kunna bidra till att förändra detta.

Vi tackar Johan för intervjun och på SOI’s hemsida kommer vi inom en snar framtid att återkomma med en närmare beskrivning av projektet Ignite Public.