Maj Sjöwall får kanske betecknas som den svenska deckarens grand old lady numera. Hon påpekade häromdagen att numera skriver halva svenska folket deckare. Därför kanske det är dags för något helt annat när regnet skvalar i sommarrabatterna. En rapport från SIEPS till exempel.































Är det möjligt att inom ramen för EU:s regler ta sociala hänsyn vid offentlig upphandling? Kan man till exempel främja jämställdhet, integration av funktionshindrade och goda arbetsvillkor? Författarna till rapporten Upphandling och arbete i EU anser att så är fallet, men menar att Sverige inte utnyttjar det utrymme som finns.

Kerstin Ahlberg är forskningsredaktör vid Stockholms universitets juridiska institution och hedersdoktor vid juridiska fakulteten. Niklas Bruun är professor i privaträtt vid Helsingfors universitet och fr.o.m. i år även gästprofessor vid Stockholms universitet. På uppdrag av Sieps, Svenska institutet för europapolitiska studier har de skrivit rapporten "Upphandling och arbete i EU".

De påpekar bland annat följande: Det har särskilt från slutet av 1990-talet funnits ett omfattande intresse av att sociala hänsyn ska beaktas i samband med offentlig upphandling. Denna strävan gjorde sig klart gällande i samband med att direktiven om offentlig upphandling förnyades inom Europeiska unionen men samma önskemål och krav kommer tydligt till uttryck i medlemsländerna, inte minst på regional och kommunal nivå, där upphandlingsbesluten ofta fattas.

Sverige ligger efter
Sverige har valt att som utgångspunkt ge upphandlingslagstiftningen ett vidsträckt tillämpningsområde och att endast i begränsad utsträckning utnyttja den flexibilitet som medlemsstaterna har utanför upphandlingsdirektivens tillämpningsområden.

I Sverige har man även i mindre grad än i Danmark, Finland, Frankrike och Tyskland betonat möjligheten att beakta sociala hänsyn vid tilldelning av kontraktet. Också den omfattande debatten om huruvida Sverige som EUmedlem kan ratificera ILO-konventionen 94 kan ses som ett uttryck för den allmänna försiktighet som fått Sverige att avstå från att föreskriva krav på, möjliggöra eller att ens rekommendera upphandlande myndigheter att ta sociala hänsyn i samband med upphandling.

Slutsatsen blir att Sverige än så länge ligger efter många jämförbara länder när det gäller att utnyttja möjligheterna att lagstiftningsvägen integrera sociala och etiska hänsyn i offentlig upphandling. Detta rättstillstånd tycks inte vara resultatet av en övervägd policy, utan snarare en indirekt följd av en radikal försiktighetsprincip i kombination med en brist på politisk vilja att utnyttja de möjligheter som finns samt låg motivation hos konkurrensmyndigheterna att driva frågan.

Hela rapporten går att ladda ner från Sieps hemsida.