Min sida
Laddar..

Senaste sökningar

Kontakta oss

Adress

  • Sveriges Offentliga Inköpare
  • c/o Föreningshuset Sedab AB
  • Lumaparksvägen 7
  • 120 31 Stockholm
  • soi@soi.se

Telefon

  • 08-21 61 40 (Förmiddagar 8:30-12:00)

Organisationsnummer

  • 887500-9584

Visionen om en upphandlingsminister!

8 juni, 2017

Ibland sker framstegen snabbare än man vågar hoppas. Det bekräftas av Gunnar Lyckhages intervju från 2008 med en fiktiv upphandlingsminister. Läs och förundras!

På SOI’s årskonferenser blir det tillfälle till många och givande samtal. Ungefär så här lät början på ett av alla roliga samtal i Gävle, mellan Lisbeth Johnson, styrelseledamot i SOI från år 2000, därav ordförande från 2008 till 2013, och SOI’s redaktör sedan 2005, Gunnar Lyckhage.

– Hej Gunnar, kommer du ihåg din visionsartikel om en framtida upphandlingsminister och upphandlingsmyndighet, från 2008, när jag just blivit ordförande? Den som vi inte ville publicera för att den kändes så orealistisk. Vi var rädda att man inte skulle ta oss på allvar utan tycka att vi var någonstans i det blå.
– Ja, den minns jag, men jag är inte säker på att jag har den kvar.
– Men det fantastiska, som visar hur fort utvecklingen har gått, är ju att du hade rätt!
– Ja, det kan man ju säga, fast i min artikel var upphandlingsministern en kvinna.
– Men ändå, skulle det inte vara kul att publicera den nu? Jag tror det skulle vara jättekul för medlemmarna, inte minst de nya, att få läsa den!
– OK, jag skall leta på mina gamla hårddiskar så får vi se...

Letandet blev framgångsrikt och här följer intervjun från 2008, med en helt påhittad och icke existerande upphandlingsminister. Intervjun är tänkt att vara gjord år 2015.

När vi träffar vår konkurrens- och upphandlingsminister i det vackra tjänsterummet på departementet ser hon ganska liten och ”vanlig” ut, är lågmäld och vänlig och bjuder på gott och stärkande ekologiskt kaffe. Men från webb-TV och webbtidningar vet vi ju att det kan slå gnistor om henne, att hon har bestämda uppfattningar om saker och inte drar sig för att säga vad hon tycker i olika frågor.

– Vi vet ju att du har ett stort intresse för frågor som har med samhällsekonomi och speciellt med upphandlingsfrågor att göra. Vad kommer det sig?
– Det började faktiskt redan för ett drygt tiotal år sedan, då jag arbetade med upphandlingsfrågor på kommunal nivå! Jag blev erbjuden att följa med på en av SOI, Sveriges Offentliga Inköpares, årskonferenser, var lite tveksam minns jag, men nappade i alla fall. Den blev faktiskt en aha-upplevelse, jag fick se upphandlingsfrågor utifrån ett annat perspektiv och fick plötsligt en inblick i hur komplex men också betydelsefull upphandlingsfunktionen är, sedd i ett samhällsperspektiv. Massor av olika aktiviteter pågick, hos Konkurrensverket, hos Skattemyndigheten, hos olika leverantörer av tjänster och system för upphandlare, hos upphandlarna själva naturligtvis, hos Miljöstyrningsrådet, SKL, branschorganisationer och alla möjliga aktörer på olika nivåer, men ingenstans kunde jag se en samordning, ingen verklig och medveten styrning av den offentliga upphandlingen, inte ens en samhällsövergripande målsättning för vad man ville uppnå! Och ändå handlar det om så otroligt mycket pengar!

– Jag blev faktiskt nästan förbannad om man får uttrycka sig så rakt. Och dessutom verkade upphandlarnas situation minst sagt frustrerande. Leverantörernas också för den delen. Dom enda som möjligtvis kunde vara nöjda skulle väl i så fall ha varit upphandlingsjurister och andra konsulter, med all respekt naturligtvis, dom behövdes ju verkligen.

– Ja, jag minns faktiskt att jag pratade några ord med dig på årskonferensen och frågade vad du tyckte om den. Och du svarade, får det verkligen gå till så här? Det tog en liten stund innan jag förstod vad du menade...
– När jag åkte hem från konferensen hade jag egentligen inget forum att väcka frågorna i, men jag började läsa in mig, blev medlem i SOI och engagerade mig rätt mycket i det regionala arbetet. När jag så småningom blev erbjuden ett intressant och utvecklande arbete inom den statliga sektorn började det hända saker och jag fick andra möjligheter att påverka, på ett mer övergripande sätt.

–Ja, du har ju onekligen ställt till ganska mycket liv kring dom här frågorna!
– Jo, men jag försöker faktiskt i möjligaste mån undvika att skapa partipolitik i detta. Arbetet vi har gjort för att utveckla offentlig upphandling går ju ut på att skapa en långsiktigt hållbar och stabil grundstruktur, som kan fungera oavsett vilken regering vi har för tillfället! Däremot påverkas naturligtvis det löpande arbetet av aktuella direktiv från den sittande regeringen.
Men jag blev ju oerhört förvånad när jag fick förfrågan om en ministerpost och dessutom med ansvar för mina hjärtefrågor. Och minst lika glad naturligtvis, en sådan unik chans att påverka utvecklingen kan man knappast säga nej till!

– Vad är du mest nöjd med, i det ni åstadkommit hittills?
– Det är ju inte så att alla förändringar beror bara på oss, vissa har vi ärvt, i mer eller mindre färdigt skick. Många av frågorna har ju drivits, bland annat av SOI, i många år. Däremot har vi lyckats sjösätta konkreta projekt på ett tydligt sätt, samtidigt som vi tydliggjort varför och med vilka syften vi har en offentlig upphandling. Den nationella policyn fick en bred acceptens vilket jag väldigt glad åt. På det sättet har vi också fått en plötslig uppmärksamhet ifrån EU-håll, när vi inte bara pratar och tycker saker utan faktiskt genomför viktiga och konkreta åtgärder med tydliga mål. Vi har nog väckt en viss förvåning också, just genom tydligheten.

– Egentligen började ju en bredare uppmärksamhet kring upphandlingsfrågor väckas redan på den tiden då Konkurrensverket övertog tillsynen av den offentliga upphandlingen, men det fanns ju en mängd olika aspekter som inte ingick, som metodutveckling av till exempel innovationsupphandling, även om de agerade nog så kraftfullt inom sitt uppdrag.

– Så egentligen är jag nog faktiskt framför allt nöjd med helheten. Vi har försökt bygga från grunden och har lyckats skapa en övergripande och blocköverskridande nationell målsättning för den offentliga upphandlingen, en stor fördel med tanke på EU:s ibland åtminstone till synes motstridiga krav och målsättningar. Vi har skapat en teknisk plattform för integrering av databaser, annonsering, miljöstyrning, e-lösningar, anbudslämning och seriositetskontroll, med en tydlig ansvarsfördelning och många automatiserade funktioner och den fungerar för både stat, landsting och kommuner. Det är viktigt att komma ihåg att vi fortfarande både behöver och vill ha privata företag och entreprenörer som utvecklar effektiva lösningar och hjälpmedel för upphandlare, men i dag är kravet att dessa skall kunna integreras i den gemensamma plattformen, för att upphandlarnas arbete skall fungera.

– Vi har också ändrat kraftigt i överprövningsprocessen, vilket i kombination med de nya specialiserade domstolarna redan har reducerat antalet överprövningar med nästan 70 procent!

– Då vi började fundera över den statliga inköpssamordningen och vad som borde förändras där, insåg vi snart att frågan inte kunde behandlas för sig utan hörde samman med hela det svenska upphandlingssystemet. För att få mera kraft i förändringsarbetet gjorde vi slutligen så, att vi flyttade utvecklingsfrågorna till en helt ny myndighet, Upphandlingsmyndigheten, och gav denna ett väl tilltaget mandat när det gäller metodutveckling, forskning och samarbete, dialogprocesser avseende leverantörer och branschorganisationer och dessutom samordningsfrågor på bred basis, inte bara när det gäller statlig upphandling utan även när det gäller kommunerna, framför allt då de mindre. Tillsynsfrågorna skall självklart ligga kvar hos KKV som även idag sköter dem på ett alldeles utmärkt sätt.

– Men därför är det också viktigt att påpeka att Upphandlingsmyndighetens arbete måste upplevas som ett stöd och en hjälp för upphandlarna. Man skall inte fungera som en myndighet som pekar med hela handen och säger att så här skall det gå till. I stället måste utvecklingsarbetet ske i nära dialog med dem som skall använda nya metoder och nya möjligheter i sitt dagliga arbete. Det handlar lika mycket om att fånga upp initiativtagare och goda exempel ute i verksamheterna som att hålla kontakt med forsknings- och utvecklingsarbete inom och utanför Sveriges gränser, för att få en överblick och utvärdera vad som kan implementeras eller läggas som grund för egna innovationer.

– Naturligtvis ingår då också den viktiga frågan om kompetensutveckling av upphandlare och för den delen även av beställarna och leverantörerna. Det kan inte nog betonas, vi ser upphandlingskompetens som en oerhört viktig strategisk funktion i samhället. De utbildningar som SOI initierat och genomfört i samverkan med ledande kompetenser på marknaden har ju blivit en slags de facto-standard på området, men vi vill både stödja och utveckla kompetensförsörjningen ytterligare och också ta ett ansvar i frågan, vilket vi naturligtvis borde ha gjort för länge sedan. Inte minst gäller det frågan hur vi ser till att även minsta kommun, med begränsade resurser, har tillgång till kvalificerad kompetens på hela upphandlingsområdet. Men det gäller också att utveckla kompetens som egentligen inte funnits i Sverige tidigare, när det gäller nyskapande, komplexa och gränsöverskridande upphandlingsformer

– Jag märker att jag inte behöver ställa särskilt många frågor, det känns som att du vet precis vad du vill åstadkomma. Men hur ser den närmaste framtiden ut när det gäller upphandlingsfrågorna?
– Numera är ju den offentliga upphandlingens roll som viktig värdeskapare i samhället brett etablerad och även accepterad, både bland beslutsfattare, inköpsenheter och beställare och, hoppas jag, även hos leverantörer och allmänhet. Min förhoppning just nu är att Upphandlingsmyndigheten kommer att fortsätta att genomföra sitt arbete på ett så klokt, genomtänkt och nyskapande sätt som jag förväntar mig. Och att man tar vara på det enorma kunnande och den erfarenhet som finns hos de offentliga upphandlarna och i deras organisation. SOI har väldigt mycket att tillföra i den fortsatta utvecklingen av svensk offentlig upphandling, både som organisation som fångar upp åsikter, idéer och synpunkter från upphandlare, som viktig lobbyingorganisation och remissinstans och dessutom som viktig samarbetspartner och inspiratör för den nya Upphandlingsmyndigheten.

– Men jag har faktiskt god anledning att tro att vi skall kunna ta vara på dessa mycket goda förutsättningar för offentlig upphandlings fortsatta utveckling.

Vi tackar vår fiktiva upphandlingsminister för en uttömmande och givande intervju och återvänder till år 2008.