Min sida
Laddar..

Senaste sökningar

Kontakta oss

Adress

  • Sveriges Offentliga Inköpare
  • c/o Föreningshuset
  • Virkesvägen 26
  • 120 30 Stockholm
  • soi@soi.se

Telefon

  • 08-21 61 40 (säkrast mellan 10-12 vardagar)

Organisationsnummer

  • 887500-9584

Almegas Upphandlingsdag

16 december, 2019

250 deltagare på Münchenbryggeriet den 3 december

Som vanligt var det ett välfyllt och gediget program på Almegas Upphandlingsdag, som genomfördes i samarbete med Upphandlingsmyndigheten. Men allt var inte som vanligt.

Moderatorerna Filip Brännström från Upphandlingsmyndigheten och Ulrica Dyrke från Almega fick nu presentera en ny civilminister med ansvar för upphandlingsfrågorna. Lena Micko är dock inte helt okänd efter sin tid som kommunalråd i Linköpings kommun och som ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting (numera Sveriges Kommuner och Regioner) från 2015 till 2019.

Även om Lena Micko inte ser behov av större förändringar i upphandlingslagstiftningen så är ändå några saker på gång. Konkurrensverkets tillsyn behöver förändras och här är förslag ute på remiss.
Det handlar om Konkurrensverkets förslag om högre upphandlingsskadeavgift, förlängd frist för Konkurrensverket att väcka åtal i domstol och möjlighet för Konkurrensverket kräva vite från upphandlande myndigheter och enheter.

Överprövningsutredningen kom med sitt förslag 2 mars 2015 och Förenklingsutredningen levererades den i juni 2018. Civilministern ville inte gå närmare in på frågorna, även om hon såg förenkling som väldigt viktig, utan de bereds och förslag från regeringen kommer inom snar framtid.

Lena Micko sade dessutom att regeringen ska återkomma till frågan om djurskyddskrav i upphandlingar, och hon vill fortsätta att arbeta med den Nationella upphandlingsstrategin. Den är fortfarande viktig. Hon gladdes också åt att Upphandlingsmyndigheten utsetts till Sveriges modernaste myndighet.

Därefter presenterade Victoria Westergren och Erika Hanses från Upphandlingsmyndigheten första delen i Anbudsskolan. Del 2 återkom man med under eftermiddagspasset. De passade också på att nämna att det funnits någon form av lagreglering av upphandling åtminstone sedan 1893. De nämnde också ett brev till Upphandlingsmyndigheten där det stod; LOU kan inte vara Guds mening. (Däremot nämnde de inte att de första upphandlingarna av bemanningstjänster var när de svenska kungarna skulle skaffa legosoldater till de mer eller mindre framgångsrika arméer som härjade runt om i Europa. Tack, Björn Bergström för den infon.)

Hur kan offentliga upphandlingar skapa värde genom att främja och möjliggöra innovation och nytänkande? Hur ser det ut idag och vad kan man göra för att stärka arbetet framöver? Detta diskuterades av Anders Persson, Tomas Borgegård och Maria Öhman. Bland annat framkom att skall man nå avgörande resultet så kan man inte utgå ifrån att den upphandlande myndigheten skall äga resultatet av en innovationsupphandling. Det diskuterades också hur samverkan mellan hälso- och, sjukvård, akademi och industriella partners bör se ut.

Ett ämne som verkligen ligger i tiden och är mycket omdebatterat är Framtidens arbetsförmedling.
I panelen fanns Martin Kruse, chef för Inköpsavdelningen på Arbetsförmedlingen och även vice ordförande i SOI, samt Gabriella Pifrader. Kvalitétschef på AlphaCE och styrelseledamot i Kompetensföretagen samt Anders Hvarfner, chef för division utbildning på Lernia.

Martin inledde med att konstatera att vi ännu inte vet hur den fullständiga förändringen kommer att se ut, men att vi ändå kan förbereda oss för vad politiken hittills indikerat, att fler fristående aktörer kommer in. Vi börjar med ett pilotprojekt i 32 kommuner, en rustande och matchande tjänst för att stödja personer som skall komma i arbete eller utbildning. Här finns 33.000 personer som är öppet arbetslösa och inskrivna, i praktiken blir dock målgruppen mindre då det skall handla om personer med verklig förutsättning att komma i arbete eller utbildning. Det skall alltså vara en träffsäker åtgärd för individen.
Samtidigt finns starka politiska viljor i detta, vilket gör att vi måste flytta oss framåt och att målgruppen utökas, jämfört med tidigare. Vi kommer att ha väldigt kort tid på oss att utforma och genomföra tjänsten inom LOV. Vi har därför utgått från en idébank – hur vill vi att det skall funka?

I det långa perspektivet kanske verktygen kan utvecklas ytterligare. Vi har just gått ut med en remiss kring hur vi tänker. Det blir alltså ett valfrihetssystem, med längre insatser än vi varit vana vid och med tre olika spår. Innehållet är relativt likt nuvarande Stöd och matchning och dialogen med leverantörer tyder på att man inte upplever verktygen som begränsande. Däremot blir det en ökad styrning mot resultat, ett digitalt statistiskt bedömningsstöd och arbetssökande som står lite längre från arbetsmarknaden. Det blir också ökade möjligheter för leverantörerna att själva välja hur man arbetar, mer digitala och distansbaserade lösningar.

Efter denna presentation fick Anders och Gabriella tillfälle till kommentarer och frågor. Bägge tyckte att Arbetsförmedlingen gjort ett mycket berömvärt arbete när det gäller dialogen med leverantörssidan men hade också vissa funderingar, exempelvis på att det skall ske resultatuppföjning upp till ett år efter avslutad åtgärd. Är det rimligt undrade Anders. Gabriella undrade också över de mycket höga kraven på leverantörerna och hur många som egentligen har chans att vara med.

Martin förklarade att det är så vi hittills tolkat intentionerna från politiken och att man vill se varaktiga jobb som resultat. Arbetsförmedlingen har alltså fått ett explicit uppdrag, byggt på erfarenheter från tidigare misstag. Får vi in fel aktörer kan systemet bli ohållbart. Vi behöver få in nya hungriga aktörer men samtidigt blir ribban hög.

Anders menade att i dag finns allt för trubbiga sätt att följa upp åtgärderna och Martin konstaterade att verifikaten är väldigt viktiga, samtidigt som AF ännu inte bestämt hur de skall se ut. Gabriella ansåg att det finns kostnadsdrivande delar, till exempel att man skall tillhandahålla lokaler även om uppdrag saknas och Martin menade att det finns flera sätt att lösa problemet så att det finns en balans men konstaterade avslutningsvis att det kommer att finnas ett starkt tryck på resultat och att det är högt tryck på Arbetsförmedlingen just nu.


Innan lunch var det också dags att dela ut Anbudspriset. Det delas denna gång ut för femte året. Detta är leverantörernas pris till en upphandlare eller avtalsförvaltare som genom bra kommunikation med leverantörerna skapat en lyckad upphandlingsprocess. I förlängningen syftar priset till att bidra till mer transparenta och tydliga avtal där brukarna av tjänsterna får vad de efterfrågar och samhället sparar pengar.

Vinnare blev Catharina Monstein, Täby kommun, som ansvarade för upphandlingen av driften av Tibblehemmets äldreboende. Anbudspriset delas ut till en upphandlare eller avtalsförvaltare som engagerat sig genom att vidga sin syn till att omfatta mer än bara den upphandlande myndighetens behov.

Vinnarmotiveringen – som ger en god bild av varför just Täby kommuns upphandling vann - lyder:

”Upphandlaren har på ett föredömligt sätt genomfört en förstudie som inte enbart bestod i dialog med leverantörerna utan även med slutanvändarna av tjänsten. Genom det förfarandet kunde upphandlaren på bästa sätt förstå de faktiska behoven. Tjänsten upphandlades till fast pris där enbart kvalitet utvärderades. Juryn satte extra stort värde på att upphandlaren valde att utvärdera en ny kvalitetsparameter som tidigare inte utvärderats i denna bransch: ”Hur leverantören avser att höja och utveckla personalens kompetens”.