Äntligen årskonferens – den första digitala!

SOI´s efterlängtade årskonferens blev (så långt, en tredjedel återstår i höst) ett väldigt väl genomfört arrangemang, i bra tempo, med väl fungerande teknik och med ett gediget innehåll. Av inköpare – för inköpare.
Med en stor mängd exemplariskt förberedda talare, som höll ångan uppe ordentligt, hann det aldrig bli vare sig jobbigt eller tråkigt att sitta vid en skärm i nästan fyra timmar per halvdag.

SOI´s ordförande, Martin Kruse, kunde i sitt inledningsanförande konstatera att ingen medlem har klagat på att vi tvingats ställa in den fysiska årskonferensen men att vi nu har en stark förhoppning om att den skall kunna genomföras våren 2022 i Luleå.

Samtidigt har det aldrig varit så viktigt med väl fungerande inköp som nu under pandemin. Vi behöver både säkra och utveckla samhällsservicen. Väl fungerande inköp har också en viktig påverkan på medborgarnas fortsatta förtroende för samhället. Därmed blir det också viktigt att samlas på det sätt som är möjligt för att ta del av erfarenheter och vad som händer på inköpsområdet. Det är också därför som SOI lanserar det nya ”Program för erfarenhetsutbyte”, som bygger på önskemål från medlemmarna.

Därefter var det dags att lyssna på civilminister Lena Micko. Under sin tid som kommunalråd i Linköping fick hon en hel del erfarenhet av upphandling och inköp på kommunal nivå. Det är bland annat därför hon gett Upphandlingsmyndigheten uppdraget att stimulera etableringen av så kallade ändamålsenliga inköpsorganisationer. Det innebär att det finns en styrning och organisation av inköpsarbetet som utgår från ett helhetsperspektiv. Upphandlingsmyndigheten ska följa upp och genomföra olika insatser för att driva på utvecklingen av ändamålsenliga inköpsorganisationer under 2021. Insatserna ska vara riktade till ledningen hos upphandlande myndigheter och enheter. När samhället köper in varor och tjänster måste vi få ut så mycket samhällsnytta som möjligt. Myndighetsledningar och ledningar i kommuner och regioner behöver därför ta ett tydligare ägarskap för dessa frågor. Jag tror att det går att det går att etablera en sådan styrning, menade Lena Micko.

Vi fick också veta att ett utkast till lagrådesremiss gått ut i december, med namnet En effektivare överprövning av offentliga upphandlingar.  I utkastet föreslås bland annat att det i mål om överprövning av en upphandling eller ett avtals giltighet ska införas dels ett skyndsamhetskrav, dels preklusionsfrister i både förvaltningsrätten och kammarrätten. Ett skyndsamhetskrav föreslås även i mål om utlämnande av kontrakt enligt upphandlingslagstiftningen.

Ett intensivt arbete pågår även då det gäller förenkling av regelverket för upphandlingar under tröskelvärdena. Lena Mickos förhoppningar är; mindre krångel, mindre administration, fokus på kunskap, nya arbetssätt, mer dialog, fler reserverade upphandlingar och att vi får höjda direktupphandlingsgränser. Sammantaget innebär detta att två lagrådsremisser borde kunna ligga ute innan sommaren. Hon betonade även vikten av arbetsrättsliga krav och slut på dumpning på arbetsmarknaden samt en utökad roll för idéburna organsationer, vilket innebär att Upphandlingsmyndigheten skall ha särskilt fokus på att utveckla stödet för dessa. Sammantaget skall denna resa mot en mera strategisk upphandling och ett ökat fokus på samhällsnytta bli tydligare .

Utifrån frågor, förmedlade av Martin Kruse, betonade Lena Micko än en gång vikten av skynsamhet då det gäller överprövningar, utvecklingen av dialog (inom lagens råmärken) och när det gäller annonseringsplikten, än så länge ja till den, men det kan förändras så länge inte transparensen åsidosätts. På frågan om Upphandlingsmyndigheten kan leverera ännu mer stöd, exempelvis systemstöd eller fler konkreta föreläsningar, pekade Lena på vikten av lokala samarbeten som inom ramen för Upphandlingsdialog Dalarna. Och avseende frågan vilka effekter regeringen vill uppnå tryckte hon på potentialen i de erfarenheter som växt fram under pandemin, hur vi säkerställer att behov kan uppfyllas även under svåra omständigheter, hur vi kan bli tydligare i att beskriva behov och att leverantörerna måste vara mer delaktiga i att lösa samhällsutvecklingsproblemen.

                                                     • • •

Inom en snar framtid kommer alla konferensdeltagare att få en omfattande dokumentation som kommer att inkludera svar på en rad frågor som kom in via chatten men som inte hann besvaras av talarna under konferensen.
Här gör vi dock några nedslag till, med några exempel ur det omfattande konferensprogrammet.

Thomas Wedegren och Carina Mattsson Sandberg från SOI´s styrelse presenterade SOI´s program för erfarenhetsutbyte. De konstaterade att det finns otroligt mycket kunskap i SOI. Frågan blir då, hur tar vi vara på den kraften? Vi är ju experter men måste hela tiden uppdatera oss. Vi behöver alltså skapa ett Lärande nätverk. Alltså ett program för medlemmar – av medlemmar. Det skiljer sig alltså från andra utbildningar genom att bygga på ”vikänsla”, att kunna vara öppen och förtroendefull och det är ju också en del av det nätverksbyggande som hela tiden pågår bland SOI´s medlemmar. Vi börjar med kategoristyrning och efterhand kommer fler programområden, utgående från SOI´s kompetensprofil.

Mer om SOI´s program för erfarenhetsutbyte hittar du på hemsidan genom att klicka här.

Ett föredrag med extra mycket nerv blev det när Åsa Edman, chefsjurist på SKL Kommentus och Peter Losman, medicinteknisk upphandlare på Region Stockholm, berättade om det kaos som faktiskt uppstod vid pandemins utbrott. Lockdowns i Kina och våldsamt stor brist på material kombinerades med oklara roller under 3-4 veckor mellan exempelvis Socialstyrelsen, MSB, SKL Kommentus, FMV och regionerna, vilket gjorde att inköparna hamnade i främsta frontlinjen för att lösa de ständigt nya problem som uppstod. Grossister kunde inte leverera, eller ville sälja till högstbjudande, svensk industri försökte ställa om, kvalitetsproblem uppstod, oklarheter om vem som skulle betala, sammantaget en extremt problematisk situation, med ett kaotiskt marknadsläge i hela världen, där alla ville ha samma produkter. Till detta kom sjuk personal, stängda gränser, brist på råmaterial och mycket annat.
Utan att gå i på detaljer kan man med Åsa Edmans ord konstatera att det globala beroendet innebär stora sårbarheter, att det finns ett stort behov av tillverkning närmare oss, att det behövs beredskapslager för kritiska produkter, robusta leveranskedjor, riskanalyser, bättre kommunikation, tydligare mandat, samarbete med leverantörer och sammantaget en nationell beredskap.

På kort tid fick vi vara med om mängder av intressanta föredrag som inte finns utrymme att redogöra för här. Men särskilt glädjande är förstås att så många av dem kom från inköparnas egna led. På bilden ovan ser vi Katarina Crafoord, hållbarhetssamordnare i Örebro och Camilla Alfredsson, inköpschef i Helsingborg samtala kring cirkulär ekonomi med Martin Kruse. Vi fick höra Johan Johansson, upphandlingschef i Alvesta, berätta om hur en liten kommun tar itu med att införa kategoristyrning och hur förra vinnaren av Årets inköpare, Marcus Bäckström, ser på digitalisering utifrån ett konkret inköpsperspektiv.

Till det allra mest roliga och spännande på en årskonferens hör förstås just vem som (under stor förvåning) skall utses till Årets inköpare. Det digitala jublet steg mot skyn då det blev Katarina Appelqvist, Kungsbacka kommun, som vann. Henne möter ni i en egen intervju här på hemsidan.

Och årskonferensens sista tredjedel utspelas den 10 november. Väl mött då!