Åsa Edman – vägen till upphandlingsjuridiken

I en intervju för SOI för några år sedan med Anders Wijkman, angående Upphandlingsutredningen, sade han. ”Jag insåg att det inte skulle bli ett lätt uppdrag, men lyckligtvis hade jag fått en väldigt duktig sekreterare att arbeta tillsammans med, nämligen Åsa Edman, som kom att få en stor betydelse i utredningen. Utan henne hade det inte blivit den utredning det faktiskt blev”. 

Vi vet ju också att Åsa hade en ledande roll i Addas arbete, som fick en avgörande roll under pandemin, vilket hon berättat om i artikeln Åsa Edman – ”att upphandla i kris” som kan läsas här.

Så det är ju inte utan att man blir rätt nyfiken på personen Åsa Edman. Här berättar hon lite mer om sin bakgrund och hur hon hamnade i sin speciella roll i svensk offentlig upphandling. 

Vi börjar med SOI´s motivering till utnämningen.

”Åsa Edman, chefsjurist Adda, har i snart 30 år arbetat för utveckling och effektivisering av den offentliga upphandlingen och hela inköpsprocessen. Med sitt engagemang och nyfikenhet, sin oantastliga expertis, sin strategiska blick och sin trygga tydlighet hittar Åsa lösningar där andra ser problem, öppnar orädd nya dörrar och driver frågor på den internationella arenan som gör stor skillnad för oss alla. 

Hon har deltagit i princip i alla regeringens utredningar inom offentlig upphandling som genomförts under dessa år. Hennes bidrag till utvecklingen av offentligt inköp omfattar bland annat expert i innovationsupphandlingsutredningen 2009, i upphandlingsstödsutredningen 2012, i överprövningsutredningen 2014, i förenklingsutredningen 2018 och i leverantörskontrollsutredningen 2023. Åsa var huvudsekreterare i upphandlingsutredningen 2010 och är nu expert i Kommissionens expertgrupp för EU:s pågående direktivöversyn.  

Hennes påverkan på utvecklingen inom inköpsområdet är sannerligen unik.” 


– Du växte upp i Västerbotten, var och hur? 
– Jag växte upp i Vindeln – Västerbottens pärla – nära Vindelälven, som är en av Sveriges nationalälvar. Det var en bra och trygg barndom, med släkt och vänner på gångavstånd. Jag har en äldre bror och en yngre syster. Mamma arbetade på folkhögskola och pappa var sågverksdirektör. Jag och en kompis flyttade sedan till Umeå för att gå på gymnasium (sådant finns inte i Vindeln). Lite ung kanske men det är inte helt ovanligt norröver. 

– Vad har du för utbildning och vad förde dig in på juridiken, specifikt då upphandlingsjuridiken? 
– Efter ett sabbatsår med jobb och resor så började jag plugga juridik på Umeå universitet. Jag hade sökt psykologprogrammet i första hand, men där kom jag inte in. Det var nog lika bra, då jag har begränsat med tålamod och mest tycker att folk ska rycka upp sig. Det var Tom Madell – sedermera professor, numera i Umeå – som höll en föreläsning om offentlig upphandling. Den väckte något slags intresse. Jag gillade EU-rätt och fick en sorts känsla för att det här med offentlig upphandling kunde nog vara något. Vi talar nu om 1996, då hade Sverige nyligen blivit medlem i EU. När jag sedan skulle skriva uppsats så tyckte jag att det vore roligt om någon kunde ha nytta utav den. Jag frågade min hemkommun om de var intresserade av en juridisk uppsats inom något ämne. Jag tror att det var kommundirektören ville lära mer om offentlig upphandling alternativt kommundelning. Det senare kändes väldigt tråkigt, så det blev offentlig upphandling. Jag sammanställde Nämnden för Offentlig Upphandlings (NOU) nyhetsbrev i uppsatsen. Ingen jättestor verkshöjd. 

– Var och med vad arbetade du innan du började på SKL Kommentus, sedermera Adda? 
– När jag gick ut juristlinjen 1998 fanns det knappt några juristjobb i Sverige. Det jag hittade var som förbundsjurist på dåvarande Kommunförbundet. Så det sökte jag, men fick till svar att jag var lite väl junior. Däremot fick jag tipset av Kommunförbundets chefsjurist att söka ett vikariat på NOU. Det gjorde jag och fick vikariera för Andrea Sundstrand, som var föräldraledig. Det var väldigt rolig tid, då jag lärde känna många trevliga människor varav flera fortfarande arbetar med offentlig upphandling på olika sätt. 

– Efter knappt ett år blev jag tillfrågad om att börja arbeta som utredningssekreterare i den dåvarande Upphandlingkommitten. Det var en parlamentarisk utredning som leddes av generaldirektören på Kammarkollegiet, Sture Johansson. Han blev tyvärr sjuk och ersattes utav en socialdemokratisk riksdagsledamot, Sven-Erik Österberg, som senare blev minister över offentlig upphandling. Efter drygt ett år i den utredningen så fick jag en fast tjänst på NOU, som då var en pytteliten myndighet med uppdrag att utöva tillsyn över och ge information till upphandlarsverige. Vi var 10-12 personer. Jag och kollegorna jobbade i så kallade twinningprojekt i Litauen och Slovenien, innan de blev medlemmar i EU. Twinningprojekt var EU-finansierade samarbeten där myndigheter och offentlig förvaltning från ett EU-land delade sin expertis med institutioner i andra länder. Vi hjälpte dem med lagstiftning, att bygga institutioner, med mera. 

– Vi fick även andra internationella uppdrag, då regeringskansliet hade väldigt begränsade resurser. Bland annat minns jag att jag och Linda Dahlström (som numera också jobbar på Adda) blev tillfrågade om att leda en konferens inom ramen för EUs Mercosur-samarbete. Det skulle hållas ett möte i Maastricht och vi tackade glatt ja. Väl där möttes vi av en ganska stressad konferenssamordnare (särskilt när han såg att vi var två 25-åriga tjejer). Han gav oss några råd på vägen. ”Se till att israelerna och palestinierna inte börjar bråka. Håll också isär Turkiet och Grekland. Se sedan till att hålla tidsschemat.” Vi hamnade mitt i världspolitiken och blev aningen förvånade och nervösa inför uppdraget. Men vi kom levande därifrån. Ämnet var offentlig upphandling och korruption... 

– NOU stöttade också Finansdepartementet när 2004 års upphandlingsdirektiv förhandlades. Jag var med på ett litet hörn. 

– 2003 bar det av till Enheten för kommunal lagstiftning på Finansdepartementet. Där fick jag sitta med som expert i utredningen som skulle genomföra 2004 års direktiv. Några år senare jobbade jag i rättssekretariatet på samma departement. Då förhandlade Margareta Palmstierna och jag rättsmedelsdirektiven. Det var intensivt och kul. 

– Sedan skulle Upphandlingsutredningen utvärdera den offentliga upphandlingen i Sverige och komma med förbättringsförslag. Anders Wijkman utsågs till särskild utredare och jag blev huvudsekreterare. Väldigt lärorikt, men också galet mycket arbete. Vi var fyra utredningssekreterare och höll på i 2-3 år. Utredningen blev klar 2013. Vi hade samtidigt en roll i Europeiska kommissionens framtagande av förslaget till 2014 år upphandlingsdirektiv. Sedermera ingick jag även i Team Sweden, som förhandlade direktiven. Tillbaka på departementet arbetade jag med att ta fram en nationell upphandlingsstrategi (som Upphandlingsutredningen föreslagit). Efter många förhandlingsturer i regeringskansliet ”bidde det en tummetott” som alliansregeringen beslutade om veckan innan den avgick. Jag tror att den benämndes Färdplan för offentlig upphandling. 

– Jag pysslade på en del med LOV-lagstiftningen, innan jag fick nog av regeringskansliet. Cirka 2014 dök jobbet som chefsjurist på Adda – dåvarande SKL Kommentus – upp. And the rest is history... 

– Hur ser du på SOI’s roll i den svenska offentliga upphandlingen? 
– SOI är en oerhört viktig organisation, som kan berätta för lagstiftaren och policyfolk hur saker fungerar eller kommer att fungera i praktiken. Det kan ingen annan göra med samma trovärdighet och kraft. SOI roll som yrkesnätverk är viktig, inte bara för professionens utveckling utan också för yrkesstoltheten! Det är superviktigt för alla vardagshjältar, som sliter för att ge välfärden rätt förutsättningar – att få känna sig stolta. –

Vad gör du allra helst när du inte arbetar?
– Jag umgås allra helst med familjen och vännerna i stugan lite norr om Umeå. Jag gillar djur, natur, lyssna på böcker och att sjunga i kör. Har också blivit en manisk gymbesökare på senare år. 

– Stort tack, Åsa!