Omvärldsspaning: På tröskeln till AI

Av och till kan det vara intressant med spaningar lite utanför boxen, kring ämnen som inte är omedelbart upphandlingsrelaterade, men som ändå har en tydlig koppling dit. Här följer ett exempel. För en tid sedan fick jag i min hand den lilla boken ”På tröskeln till AI. Föreläsningar om tekniken i äldreomsorgen”, skriven av Britt Östlund. 

Boken presenteras av förlaget så här: ”Användningen av teknik inom äldreomsorgen är inget nytt. Trygghetslarm och olika typer av digitala tjänster har använts länge. Nu står vi på tröskeln till lösningar som kommer ur artificiell intelligens (AI). Vad kan det komma att betyda för oss om vi blir beroende av hemtjänsten? Och för de som jobbar där? Intresset är alltid störst för den allra senaste tekniken men äldreomsorgen är inte bara isolerade historier om tekniska förändringar med mer eller mindre lyckade resultat. Äldreomsorgen bär på en teknikhistoria som visar på genomgripande förändringar av arbetssätt och attityder till nya generationer omsorgstagare vars förväntningar på livet som äldre skiljer avsevärt från tidigare generationer. Vid det här laget har stora delar av äldreomsorgen automatiserats. Det gäller tryggheten och säkerheten, relationerna och kommunikationerna, måltiden och hemhandlingen och långt gångna försök att automatisera medicinering, hälsokontroller, sociala och känslomässiga behov. Britt Östlund, professor emeritus från KTH har många års forskning i bagaget när hon här publicerar ett urval av populärvetenskapliga föreläsningar riktade till intresserade utanför forskarvärlden.”

Boken bygger alltså på ett antal föreläsningar som Britt Östlund, som professor emerita, har hållit kring vad teknikutvecklingen inom äldreomsorgen har inneburit och vad den fortsättningsvis kan komma att innebära. Och trots att boken är liten i omfånget innehåller den ett ögonöppnande koncentrat av kunskap som är viktig att känna till, inte minst i ett upphandlingsskede, och då både för beställare och upphandlare!

För mig var Britt Östlund fram till nu okänd, men hon är uppenbarligen en stor auktoritet inom forskningen kring tekniken inom äldreomsorgen, och hennes CV är minst sagt imponerande. Här följer ett utdrag ur det.

”Britt Östlund har sedan slutet av 1980-talet varit engagerad i forskning och utveckling om åldrandets villkor i tekniksamhället, teknikens möjligheter och begränsningar i mötet med vården och omsorgen och hur design kan både frigöra och stigmatisera äldre teknikanvändare.

Britt disputerade 1995 vid Tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet med avhandlingen Gammal är äldst. En studie av teknikens betydelse i äldre människors liv. Hon tilldelades Lise Meitners gästprofessur vid Lunds universitet 2004, utnämndes till professor i välfärdsteknik vid Institutionen för designvetenskaper i Lund 2013 och senare till professor i Teknisk vårdvetenskap vid Kungliga Tekniska högskolan 2014.

Hennes forskning har utvecklats inom ramen för internationella samarbeten främst i Europa och Asien. Hon har haft en rad uppdrag bland annat i International Society for Ageing and Technology; International Society for Digital Medicine och nu senast expertuppdrag för CoAge Care programmet i Finland och expertgruppen för digital arbetsmiljö vid AFA försäkringsbolag i Sverige. Hon medverkade till formaliseringen av Society for Sociogerontechnology 2017 som fått stor betydelse för den teoretiska utvecklingen på området. När Sverige blev medlem i EU medverkade hon till att föra in frågan om äldre, teknik och design i Sverige och kom att delta både som forskare och som expert i EU:s forsknings- och utvecklingsprogram.

Britt har även arbetat som chef och handläggare vid forskningsfinansierande myndigheter (Verket för Innovationssystem, Kommunikationsforskningsberedningen och Vetenskapsrådet), utredare vid Regeringskansliet, ansvarat för utvecklingen av nationella FoU program med inriktning på teknikanvändning.”

Några citat ur boken
I bokens inledningskapitel ställs den övergripande frågan ”Anser du att det finns en gräns för hur mycket teknik äldreomsorgen tål? I så fall, var går den gränsen?” och här skriver hon bland annat följande. ”Användningen av teknik inom äldreomsorgen är inget nytt. Trygghetslarm och olika typer av digitala tjänster har använts länge. Inte heller teknik som kompenserar för fysiska förluster är särskilt ovanliga idag. Vi är många som under andra halvan av livet tacksamt tar emot implantat i höfter och knän och får bukt med grå starr. Samtidigt hukar hemtjänstpersonalen under den minutstyrning som den digitala utvecklingen möjliggjort och äldre omsorgstagare får allt fler tekniska tillämpningar installerade hemma för att övervaka sin hälsa, tilldelas medicin och utföra rehabiliteringsövningar med hjälp av en fysioterapeut på skärmen.

Nu står vi på tröskeln till teknik som kommer ur artificiell intelligens – AI. Som ett vattenfall strömmar nya lösningar fram som redan prövas i äldreomsorgen.” 

Längre fram i inledningen skriver hon. 
”Trots bristen på övertygande uppföljningar fortsätter tekniksatsningarna i äldreomsorgen. Vid det här laget omfattar dessa satsningar närmare sju decennier, alltså den tidsrymd det tagit att utveckla det vi idag uppfattar som modern äldreomsorg med kvarboende och hemtjänst och särskilda boenden.

Faktum är att en sådan utveckling knappast hade varit möjlig utan de tekniska framstegen under samma period. Utvecklingen av äldreomsorgens former och den tekniska utvecklingen har gått hand i hand. Mycket har fungerat väl medan annat har krånglat till tillvaron för omsorgstagarna och försämrat arbetsmiljön för anställda. Jag ser detta som en konsekvens av att tekniken varit ’otänkt’ när man utvärderat eller bedömt hur införandet av ny teknik ska integreras i arbetsorganisationen eller i äldres vardag. Vad händer då om vi tänker in tekniken inte bara som enskilda tillämpningar och hjälpmedel utan som något som i hög grad formar vårt tänkande, vårt sätt att organisera omsorgsarbetet och vårt sätt som äldre att få tillgång till den hjälp vi behöver?”

Även upphandlingens roll tas upp. ”Framför allt visar forskningen på vikten av en djupare förståelse för vad införandet av ny teknik i omsorgsverksamheter innebär. Löften om att arbetsuppgifter skulle kunna ersättas med teknik faller ofta platt till marken eftersom det är fråga om en komplicerad och osynlig process där hemtjänstanställda får rollen som ’implementationsagenter’. Men redan tidigare, i upphandlingsarbetet, finns behov av ett rejält kompetenslyft. Studier av kommunala upphandlingar av teknik till äldreomsorgen visar att teknisk och etisk kompetens är viktigare i tidiga skeden av upphandlingen framför ekonomisk och juridisk kompetens”.

I boken ges många exempel på vad tekniken har lett till och kommer att leda till, från trygghetslarm till robotar, som den långhalsade halvautonoma teleroboten ”Giraffen”. Övertron på tekniken ledde ibland till märkliga uppfinningar. ”Patienttvättningsmaskinen som distribuerades av inköpscentralen på ett av våra landsting var en konstruktion på hjul med en sadel i mitten där patienten placerades för att bli tvättad. Där fanns en slang för vatten, en hink för smutsvatten, olika munstycken, borstar och svampar och kunde anslutas till ett eluttag i väggen. Maskinens livslängd blev kort. En vaktmästare och en sjuksköterska som var anställda vid den här tiden har berättat för mig hur både patienterna och personalen mådde dåligt när patienttvättningsmaskinen rullades in på salen. Den skapade snabbt en etisk stress hos alla inblandade och maskinen blev förpassad till källaren på det sjukhem jag beforskade tjugo år senare. Detta var ett exempel på en människa-maskinmodell där människan förväntades passivt låta maskinen göra sitt jobb.”

Och här ett annat väsentligt citat. ”Medan ingenjörerna sökte input till sina algoritmer var de äldre deltagarna glada att få vara med i ett projekt som utvecklade framtidens teknik. Alltmedan projektledningen försökte rationalisera vårdkontakterna såg de äldre sitt deltagande som ett sätt att öka sina kontakter med vården och hemtjänsten. När ingenjörerna sökte definiera och avgränsa dialogerna mellan äldre och robotarna var de äldre mer engagerade i robotarnas utseende och hade förväntningar på vad roboten kunde göra som vida översteg vad som var tekniskt möjligt. ’Kan den koka kaffe?’
frågade en man när det tog alltför lång tid att plocka upp det han tappat på golvet.”

Som sagt, i denna korta skrift presenteras samlade erfarenheter och kunskap som bör vara till stor nytta för både upphandlare och beställare, med koppling till vård och omsorg för äldre.

Boken finns att köpa i tryckt version eller som e-bok. Klicka här för information och beställning.