Tom Madell – en lägesrapport

Nyligen publicerade professor Tom Madell ett glädjande besked på Linkedin då han skrev ”Det känns fantastiskt kul att antalet juridiska avhandlingar om offentlig upphandling på kort tid har ökat med 50 %. Andrea Sundstrand, Fredrik Morawetz, Robert Moldén, Dagne Sabockis och Sara Hovi har nu fått sällskap av Peter Lillieh. Undrar när vi får se den sjunde?”

Vi kontaktade Tom Madell för ett litet samtal kring vad som pågår i den akademiska världen, när det gäller upphandlingsfrågorna och deras förankring i forskning och utbildning.

– Du var nyligen opponent i Uppsala, vid Sara Hovis disputation. Hur är det egentligen att vara opponent? Man skall ju både vara kritisk men samtidigt lotsa den disputerande till att kunna presentera sitt arbete på ett bra sätt.
– Det kräver ganska mycket tid och förberedelser, så det är inte alltid en roll man vill ha. Det kräver en arbetsinsats på åtminstone en vecka. Men vissa saker kan man bara inte tacka nej till, som när ämnet är väldigt intressant, vilket det ju verkligen var i det här fallet. Numera ska ju opponenten först göra en presentation kring avhandlingen och dess ämne, och sedan får respondenten möjlighet att tycka till om huruvida det var en rättvis beskrivning. Det som kan vara en utmaning i vissa ämnen, som till exempel offentlig upphandling, är att man måste ge ganska mycket bakgrundsbeskrivning för att publiken ska förstå sammanhanget. I det här fallet var ju de flesta av de närvarande civilrättsligt orienterade eftersom Saras avhandling rörde skadeståndsrättsliga aspekter. Men jag gillar ju offentlig upphandling, så det var jättekul att vara opponent. Dessutom var ju avhandlingen bra, och innehöll en massa intressanta saker att diskutera. Då blir det ju också kul och intressant även för auditoriet. Och man vill ju gärna få fram de bästa svaren från respondenten, det går ju inte ut på att ”sätta dit” personen utan den som skrivit en avhandling förtjänar att få en bra diskussion som belöning för det arbete som denne under många år har lagt ner. Jag satt ju förresten också i betygsnämnden när Peter Lillieh disputerade för en dryg månad sedan. Vi kunde förresten redan ha haft en sjunde disputerad i offentlig upphandling, om inte Ardalan Shekarabi fått lite annat att pyssla med. Men kanske dyker han ändå upp i akademin så småningom, han har inte tappat intresset för ämnet.

– I höst går era utbildningar igång i Umeå. Hur ser läget ut just nu?
– Vi jobbar för fullt med magisterprogrammet i offentlig upphandling Det mesta är på plats i hur upplägget ska se ut. Sedan får vi se hur intresset och söktrycket ser ut, anmälningssidan har just kommit upp och den stänger den 15 april. Det blir som ett litet lackmustest i hur detta tas emot. Väldigt många har hört av sig och tycker att det här är ett intressant och flexibelt upplägg, och än så länge verkar intresset också motsvaras av ett högt söktryck. Får vi ett bra genomslag får vi förhoppningsvis även fler utbildningsorter i Sverige som tar in upphandlingsämnet i sina utbildningar.

Här i Umeå vill vi ju knyta ihop kompetenser, så att man inte bara gör rätt, utan också verkligen får det man vill ha, att koppla ihop juridik och ekonomi, och faktiskt också informatik. Digitaliseringen är oerhört viktig inom den offentliga upphandlingen även om man samtidigt ska vara lite försiktig med vissa delar. Tyvärr har jag hört lite skräckexempel när det gäller AI, exempelvis vad gäller handlingar i domstolsärenden, där man hänvisar till rättsfall som inte finns, eller till artiklar som inte existerar i verkligheten. Det kan bli verkligt pinsamt, när man förlitar sig för mycket på att tekniken ska göra jobbet.

– Ni har ju tidigare utlyst en doktorandtjänst, har ni en doktorand nu?
– Nej, men vi har en på gång inom kort. Jag ska inte avslöja vem, men personen är inte obekant. Jag återkommer om detta, när det är dags. Jag tror det blir mycket bra.

– Du hade ju kommenterat på Linkedin, att det är glädjande att vi inom det juridiska fältet nu har sex disputerade inom offentlig upphandling.
– Ja, länge var det ju bara Andrea Sundstrand som hade skrivit en juridisk avhandling i offentlig upphandling. Sedan fick vi några till och nyligen två disputerade på bara två månader. Men troligen är det några år bort innan vi får fler. Det finns en aktiv doktorand i Linköping, Jennifer Lundin Rydh, plus en praktiskt verksam person som arbetat länge på en avhandling, men där tidsplanen är något oklar. Däremot finns det en del avhandlingar och även doktorander inom andra discipliner, exempelvis nationalekonomi, men inom juridiken har det alltid varit och är tyvärr fortfarande lite tunnsått så jag hoppas mycket på att vår satsning i Umeå kan locka lite fler intresserade.

– Regeringen har nyligen gett Statskontoret i uppdrag att ta itu med skapandet av en nationell upphandlingsdatabas. Hur ser du på detta?
– Ja, det är verkligen på tiden att något händer. När vi införde LOU under första halvan av 90-talet var ju mantrat att allt skulle privatiseras. Så då var det naturligt att även annonsdatabaserna skulle vara privat ägda. Men det har också gjort det mycket svårt att följa och spåra upphandlingar, att upptäcka risker för korruption etc. Så kan vi få en nationell annonsdatabas som alla har tillgång till, så säger jag halleluja. Att sedan få över relevant data till en nationell databas blir ju rimligen en ekonomisk fråga som måste lösas på lämpligt sätt, man kan ju inte konfiskera egendom. Regeringsuppdraget verkar dessutom vara sammankopplat med ökad kontroll vad gäller oseriösa leverantörer och en nationell upphandlingsdatabas tror jag skulle vara till stor hjälp i det arbetet. Sverige har ju också fått viss kritik från EU, just för att vi inte har kontroll på relevant data. Det optimala vore ju om varje upphandling hade ett särskilt ID-nummer som gick att följa genom hela processen till dess att projektet var avslutat. Då skulle man ju ha full koll på vem som vunnit avtalet, eventuella tillkommande arbeten och vad det i slutändan kostade. Förhoppningsvis får vi framöver en situation där man så att säga kan följa ett mål från ax till limpa.

Redan när jag påbörjade min forskarbana, 1993, upplevde jag det som egendomligt, dels med privata annonsdatabaser dels att man lade prövningen både i förvaltningsdomstol och i allmän domstol. Och prövningen av oskäliga kontraktsvillkor låg dessutom ett tag i marknadsdomstolen. Tre olika instanser skulle alltså ha hand om prövningen av upphandlingsfrågor. Det känns fortfarande lite tveksamt om vi genom att lägga den skadeståndsrättsliga bedömningen som en renodlad civilprocess lever upp till rättsmedelsdirektivet om effektivitet. Det finns ju inte helt obetydande kostnadsrisker med processen om man inte fullt ut når framgång med sin talan. Om man vill ha skadestånd eller kostnadsersättning för domstolskostnader måste dessutom detta med dagens regelverk prövas i allmän domstol, vilket också kan resultera i ytterligare kostnader, om du inte får rätt till hundra procent.

– Till sist en liten undran. Är du norrifrån och nu tillbaka i hemtrakterna, eller är du just nu ”utlånad” från södra Sverige?
– Jag är född i Norge, men uppvuxen i Jämtland. Jag studerade i Umeå och hade mitt yrkesliv där under många år, först 19 år på universitetet och sedan elva år som domare i hovrätten. Utflykten till Lund var tänkt att bli permanent men av flera olika skäl blev den endast tillfällig och nu är jag tillbaka på ”hemmaplan” igen.

– Och när du inte arbetar, vad gör du då?
– Jag är barnsligt intresserad av släkt- och bygdeforskning. Utöver att ha utrett min egen och hustruns släkt har jag kartlagt människorna i den socken där jag växte upp, alla som levt och verkat där sedan 1600-talet och framåt. Jag har hittills ca 15 000 personer i ett bygdeträd där jag har utrett hur de var släkt med varandra, var de kom ifrån samt alla som emigrerade och vart de tog vägen osv. Jag har till och med utrett ett cold case, ett massmord på nio personer som skedde i slutet av 1600-talet. Det kommer förhoppningsvis en artikel om det under året.

– Stort tack för ett intressant och givande samtal!