Upphandlingsbryggan för konstupphandling

Redan 1893 kom en kunglig förordning kring hur konst skall upphandlas, exempelvis för att undvika jäv. Ändå har upphandling av konst varit en ständig källa till bekymmer (både för upphandlarna och för konstnärerna).

Vi har tidigare berättat om hur några engagerade personer haft en idé om ett projekt som skall bidra till att förändra detta. De är; Amanda Creutzer, numera utbildad upphandlare, men med 25 års erfarenhet som projektledare, där hon arbetat med folkbildning, kunskapsförmedling, utställningar och digitala produktioner. Johanna Finne, med 20 års erfarenhet inom den kreativa sektorn och museifältet med produktion och inköp av konstnärliga tjänster som en integrerad del, föreläsare och utbildningsplanerare vid Åbo Akademi, Kungliga Konsthögskolan och Linköpings universitet. Samt Henrik Thorson, med lång erfarenhet av kulturutveckling inom regional förvaltning och uppdrag för kvalitetsbiografer, kulturföreningar, förlag och teatrar. Han har även producerat en stor mängd TV program inom kultursektorn och är nu doktorand vid Åbo Akademi kring konstupphandling och offentlig rätt.

Så har det gått
Projektansökan ”Upphandlingsbryggan” handlade om ett upphandlingsstöd som kan fungera som en brygga mellan konstnärer/kreativa yrken och offentliga beställare. Offentlig sektor saknar många gånger kunskap om att upphandla konst, vilket riskerar att underminera den offentliga konsten. De ville med utforskande insatser i form av utbildningsinsatser för bland annat konstnärer undersöka möjligheten att arbeta fram krav och kriterier för offentliga beställare. Ansökan resulterade i att Upphandlingsbryggan fick stöd från Nordiska Ministerrådet & Erasmus+. Målsättningen i ansökan var att skapa utbildningstillfällen som skulle nå 300 deltagare under projektperioden.

Vid vårt samtal med Amanda, Johanna och Henrik berättar de att resultatet blivit långt över förväntan. Under de cirka sextio-sjuttio dialogmöten och workshops som genomförts från december 2021 och framför allt under 2022 har nästan 800 personer från offentlig sektor och från de konstnärliga yrkena, samt exempelvis museimänniskor, gallerister, utställningsformgivare med flera deltagit hittills, alltså en stor bredd av professioner med koppling till den offentliga konsten.

Juridiken och verkligheten
– Med koppling till Henriks avhandlingsarbete kring konstupphandling och offentlig rätt har vi i projektgruppen nu kunnat skapa en modell i tre steg, eller med tre perspektiv, som kan vara till hjälp i en upphandlingssituation. En fråga som finns med är ju också skyddet för den enskilde gentemot det offentligas makt och hur balansen mellan aktörerna fungerar. Men det är ju ett gråzonsområde, eftersom lagstiftningen skall vara ett skydd för den enskilde leverantörer på en marknad, vilket ju är ett lite märkligt begrepp just när det gäller upphandling av konst. Till skillnad från alla andra länder finns i Sverige en hel del rättsfall och domar i förvaltningsdomstolar. Vår modell syftar till att skapa en sorts lugn på området. Det kan ju också vara exempelvis chefer, eller media, som har synpunkter och därför gäller det att ha skapat en argumentation för sitt agerande i förväg. Men rättsfallen innebär ändå att det skapats en kompetens på området, och fyra, fem domar är tydligt vägledande. Domstolarna har också markerat att det så kallade konstundantaget inte kan användas särskilt ofta i Sverige. Men domarna visar också en respekt för expertisen på området, som exempelvis Statens konstråd.

Det betyder också att vi i projektet har rötter i både teorin och i den vanliga praktiska vardagsmyllan. En fråga blir ju också, vad är ett avtal och vad vill vi uppnå med det? Det är viktigt att vara begriplig, tydlig i språket och även tillgänglig, när man arbetar med en konstupphandling. Och hur kan man skapa avtal som är enklare?

En ny fråga på området är ju också den kraftigt höjda direktupphandlingsgränsen för tjänster enligt bilaga 2, där det är frågan om man upphandlar en vara eller en tjänst. Det måste ju vara en tjänst för att den nya gränsen, 7,8 miljoner, skall vara tillämplig. Detta kommer kanske att påverka hur upphandlingar formas framöver. Men än så länge har vi inte stött på någon tvist utifrån detta. Det är viktigt att vi inte säger att vi sitter på svaren, däremot kan vi peka på risker och möjligheter. Vi kommer också att delta på Upphandlingsdagarna i maj, för att prata om konstupphandling.

Vad är på gång?
– Vi ger ju också ut ett nyhetsbrev, med i dag drygt 5000 prenumeranter, och det är ju fantastiskt roligt att vi når så många intresserade. Alla intresserade kan registrera sig för nyhetsbrevet på vår hemsida, upphandlingsbryggan.com.

Vi planerar dessutom att bygga en plattform, med olika moduler, som skall fungera som en sorts bollplank där man så att säga kan testa sina tänkta upphandlingar. Men utifrån vårt dubbla perspektiv skall här också finnas ett stöd för konstnärerna, där vi bland annat förklarar olika begrepp och olika metoder som dyker upp i upphandlingar.

Det kommer att bli intressant att följa Upphandlingsbryggans fortsatta utveckling och verksamhet, och hur den kan påverka våra gemensamma offentliga rum.