Olle Lundin – KKV’s forskningsrapport om korruption

Korruption i samband med offentliga inköp är ett allvarligt samhällsproblem som både riskerar att urholka förtroendet för våra offentliga institutioner och skada konkurrensen. Eftersom offentliga inköp omsätter stora belopp varje år skapar det incitament och möjlighet för korrupt beteende. Detta är bakgrunden till att Konkurrensverket bett Professor Olle Lundin att skriva rapporten ”Korruption i samband med offentliga inköp”.

Men först en liten återblick, från SOI’s årskonferens i Jönköping 2018, där Olle Lundin besökte oss (se bilden ovan). Då skrev vi bland annat följande. 
”En något otacksam roll hade professor Olle Lundin, nämligen att hålla dagens sista föredrag innan det var dags att skynda till hotellen för att göra sig i ordning för kvällens aktiviteter med middag, underhållning och prisutdelning. Inte heller ämnet var det mest upphetsande, ’Upphandling i skenet av ny förvaltningslag och kommunallag’ Men ack vad vi bedrog oss. Detta föredrag blev ett av de mest underhållande på hela årskonferensen, med dråpliga kommentarer och lågmäld ironi.” 

Sedan dess har Olle Lundin blivit en medial kändis som inte är rädd för att ta ut svängarna. Och då handlar det oftast om korruption i olika former, inom den offentliga sektorn. Den nu aktuella rapporten handlar om just detta, med stark koppling till den offentliga affären. Den har väckt mycket uppmärksamhet och kommer säkert att ge upphov till diskussion. Här nöjer vi oss med ett kortare referat, hämtat ur rapportens sammanfattning.

”Korruption i samband med de offentliga inköpen är ett allvarligt samhällsproblem som både riskerar att urholka förtroendet för våra offentliga institutioner och skada konkurrensen vilket leder till minskad ekonomisk effektivitet och att vi som medborgare får ut mindre för våra skattemedel. I Sverige uppgår de offentliga inköpen till över 900 miljarder kronor per år, vilket motsvarar ungefär en sjättedel av landets BNP. Offentliga inköp utgör således en enorm marknad vilket i sin tur skapar både incitament och möjlighet för korrupt beteende. Dessa sker hos en myriad olika upphandlande myndigheter runt om i landet med varierande behov och förutsättningar. Det handlar om allt från enorma statliga myndigheter till små kommunala bolag. Syftet med denna rapport är att ge en nyanserad bild av hur korruption ser ut i samband med de offentliga inköpen samt att identifiera särskilda riskområden och eventuella åtgärder för att minska sådana risker. 

Korruption är ett begrepp som inte har någon helt enhetlig definition. I grunden handlar det om ett missbruk av en offentlig ställning för antingen sin egen eller någon närståendes vinning. Var gränserna för korruption går är inte alltid helt tydligt. De flesta har nog en klar uppfattning om vissa typer av agerande som de solklart skulle sortera under begreppet korruption, givande eller tagande av muta exempelvis. I periferin finns dock en mängd olika beteenden och upplägg där det är svårare att hitta konsensus om huruvida det utgör korruption. Synen på vad som är lämpligt och inte tycks även ha förändrats över tid och idag verkar gränsen för vad som är korruption eller åtminstone olämpligt vara betydligt mer strikt. 

Kärnan i rapporten är en intervjuundersökning med ett dussin personer från både offentlig sektor och privata företag som arbetar med eller i nära kontakt med offentliga inköp, antingen som upphandlare, chefer inom upphandlande myndigheter eller hos leverantörer till myndigheter. Samtal med dessa tyder på att korruptionsproblematiken när det gäller offentliga inköp upplevs vara relativt begränsad. De flesta upplever inte att det finns någon omfattande korruption när det gäller offentliga upphandlingar och att i den utsträckningen sådant existerar är det fråga om vänskapskorruption snarare än några mutor. Däremot uppfattas risken vara betydligt högre när inköp görs ute i verksamheten där myndigheternas upphandlingsenheter har begränsad insikt och möjlighet att kontrollera att allt går rätt till. Att avrop genom ramavtal eller direktupphandlingar ofta tillåts göras av ett stort antal olika personer ute i verksamheterna ses som problematiskt av flera respondenter och skapar risker för korrupt agerande. 

Genom intervjuerna lyfts flera andra förfaranden fram som särskilt riskfyllda. Myndigheters beroende av experter och konsulter lyfts fram som ett särskilt riskområde. Många menar att det inom särskilt vissa områden hamnar myndigheterna helt i händerna på experter vars intressen inte nödvändigtvis är samstämmiga med myndighetens. När inköpen berör komplicerade varor eller tjänster är det svårt för myndigheterna att själva verifiera huruvida informationen de fått från experter är riktig. En relaterad problematik som lyfts fram är branscher där det sker stort utbyte av personal mellan myndigheter och leverantörer. Byggbranschen är exempelvis en sådan som lyfts fram under intervjuerna. Personal eller konsulter som under till exempel en upphandling har hjälpt till att bereda den och som efter avtal slutits ges anställning hos den vinnande leverantören ses som problematiskt. Det är ofta svårt att veta när i upphandlingsprocessen en rekrytering påbörjades och om det faktiskt har lett till korruption, men företeelsen i sig får i alla fall uppfattas som skadligt för myndighetens förtroende.”

Om Konkurrensverkets uppdrag 
I Konkurrensverkets uppdrag ingår att främja forskning på konkurrens- och upphandlingsområdena. En del av det arbetet genomförs genom uppdragsforskning; forskning som genomförs på vårt uppdrag för att belysa eller undersöka en viss fråga inom våra ansvarsområden. Uppdragsforskarna arbetar självständigt i förhållande till Konkurrensverket och forskarnas bedömningar och slutsatser är inte bindande för Konkurrensverket.

Hela rapporten kan laddas ner här