Gemensam regional hållbarhet fyller 15 år!

Sveriges regioner firar alltså femton år av gemensamt arbete för mer hållbara inköp av varor och tjänster. Det som började som en reaktion på avslöjanden om barnarbete och dåliga arbetsvillkor har vuxit till ett internationellt uppmärksammat samarbete i täten för hållbar offentlig upphandling. I år är det femton år sedan Sveriges regioner gick samman för att ta ansvar för att de varor och tjänster som används i vården produceras under rimliga villkor. 
Under jubileumsåret blickar man tillbaka på de viktigaste milstolparna samtidigt som riktningen sätts för den fortsatta utvecklingen mot 2030.  
I dag ställer Sveriges samtliga 21 regioner krav på att leverantörer aktivt ska arbeta för att produkter som används inom svensk sjukvård inte äventyrar mänskliga rättigheter och miljö. Varken inom eller utanför Sveriges gränser.

Vi träffade Pauline Göthberg över en morgonfika för att få höra hennes upplevelse av utvecklingen under de femton åren. Det blev ett spännande och givande samtal, inte bara kring regionernas samarbete utan även kring upphandlingens utveckling och förmåga att vara drivande i samhällsutvecklingen i stort, och inte minst i hållbarhetsfrågorna. Här redogör vi för några delar av samtalet.

– Du kan väl börja med att berätta lite om din egen bakgrund.
– Jag disputerade vid KTH 2011 på en avhandling om ansvarsfullt företagande och har tidigare skrivit flera läroböcker om hållbar utveckling och socialt ansvarstagande. År 2012 började jag arbeta som samordnare på regionernas nationella kansli, då det just hade bildats. Grundläggande handlar vårt samarbete om att alla regioner står inför liknande utmaningar. Eftersom vi köper in liknande produkter och tjänster, från i stort sett samma leverantörer är det mer effektivt att samordna arbetet i stället för att ”uppfinna hjulet” 21 gånger. 
Det är nu 14 år sedan, men jag gjorde faktiskt ett avbrott ett år, för att arbeta åt OECD i Paris. Jag hade fått en fråga om att leda ett program om hur man kan främja ansvarsfullt företagande genom offentlig upphandling, och det var så klart mycket spännande att få jobba internationellt och med policy-frågor. Men, jag är tillbaka och det här är bland det viktigaste jag har gjort i mitt yrkesliv, att se hur offentlig upphandling kan användas strategiskt för att förbättra förhållanden för människor och miljö i våra leveranskedjor.

– Vad var bakgrunden till att regionernas samarbete utvecklades?
– Runt 2006-2007 riktades skarp kritik mot att de kirurgiska instrument som vi upphandlade framställdes av barnarbetare i Pakistan, och på fabriker där det rådde mycket dåliga arbetsförhållanden. Som ett konstruktivt svar på kritiken startades ett gemensamt projekt av Region Stockholm, Västra Götalandsregionen och Region Skåne, där man ville uppnå ett strukturerat arbete kring hållbarhet.  2010 gick frågan även till övriga landsting och regioner, med resultat att samtliga nu medverkar i arbetet. Från och med 2015 har vi även tecknat ett samarbetsavtal med Adda Inköpscentral, och det hållbarhetsarbete de driver för regioner och kommuner.  

– Gör ni fortfarande leverantörskontroller på plats? Och hur ska leverantörerna göra för att säkerställa hållbara leveranskedjor?
– Ja, i juni besökte vi en fabrik i Taiwan, där vi tittade på underleverantörer till medicinteknisk utrustning. Ibland gör vi fabriksrevisioner för att kontrollera efterlevnaden på plats. 
Men majoriteten av våra uppföljningar är så kallade kontorsrevisioner som handlar om att säkerställa att våra leverantörer har utvecklade policyer och processer för att utföra tillbörlig aktsamhet. Det vill säga att säkerställa att de har processer för att identifiera, bedöma, begränsa och gottgöra negativ påverkan på människor, miljö.
Om våra leverantörer inte har dessa policyer och processer på plats, eller inte vidareförmedlar dem i hela sin kedja, kan vi göra hur många fabriksrevisioner som helst utan att få någon verklig långsiktig förändring på förhållandena.

– När vi pratades vid senast, i början av 2018, var ni två på kansliet. Hur ser det ut nu?
– Just nu är vi fem personer, vilket i stor grad beror på att vårt anslag har ökats till en krona per invånare, jämfört med de 25 ören vi hade från början. När jag började fanns mycket osäkerhet kring huruvida vi hade rätt att ställa krav på mänskliga rättigheter i våra upphandlingar, utifrån upphandlingslagstiftningen. Numera är det en självklarhet att inte släppa in oseriösa leverantörer i våra leveranskedjor. Vi ska inte bedriva hälso- och sjukvård i Sverige på bekostnad av människors hälsa i andra delar av världen.
Och, när vi startade vårt arbete 2012 präglades det mycket av en nybyggaranda. Att identifiera de inköpskategorier som hade höga risker, att utveckla processer för uppföljning och tydlig ansvarsfördelning. Idag har varje inköpsområde regionkoordinatorer och områdessamordnare med avsatt del i tjänst att arbeta nationellt, och våra samarbetsformer är tydligare definierade i form av samverkansavtal. Arbetet har blivit mer strukturerat och effektivt. 

– Är det stor skillnad på läget i regionernas hållbarhetsarbete, det började väl med sjukvårdsmateriel. Är det bredare nu?
– Vi fortsätter att fokusera på produkter och tjänster inom hälso- och sjukvården, som fortfarande står för den största omsättningen. Samtidigt har vårt uppdrag breddats. Från början fokuserade vi på fyra inköpskategorier där riskerna bedömdes vara särskilt höga: instrument, textilier, IT och läkemedel. Numera omfattar vårt uppdrag 16 inköpskategorier, där vi alltid ställer krav på tillbörlig aktsamhet, systematiskt miljöarbete och produktspecifika miljökrav. Vi genomför också nationella avtalsuppföljningar för att säkerställa att dessa krav uppfylls. 
Utöver detta arbetar vi aktivt med kompetensutveckling och erbjuder stöd till vårt interna nätverk och till leverantörer, så att de kan leva upp till kontraktsvillkoren.
Från förra sommaren så har vi tecknat samverkansavtal även med alla nordiska regioner. Norden är den 11e största ekonomin och genom vår gemensamma köpkraft kan vi öka efterfrågan på hållbara produkter och tjänster.

– Om man lyfter blicken kan man se en tydlig ökning av professionaliseringen inom upphandlingsyrket. Vi arbetar alltmer kategoristyrt och strategiskt.  Dessutom har forskningen kring offentliga inköp börjat ta fart i Sverige. Stockholms universitet har länge varit en ledande aktör på området, och nu gör offentlig upphandling även intåg som ett huvudämne vid Umeå universitet. Jag är också medveten om att viktig forskning på detta område bedrivs vid både Göteborgs och Linköpings universitet.  
Om vi återgår till vår egen verksamhet är jag mycket stolt över regionernas inköpschefer och hållbarhetschefer som i 15 år har varit modiga och stöttat initiativet och fungerat som dess ambassadörer. Jag är också glad och stolt över alla i vårt nätverk som bidrar med sin tid och sitt engagemang!  
Vi har många exempel och praktisk erfarenhet av att ställa krav, och framförallt att följa upp att dessa krav efterlevs. Det har lett till bättre förhållanden för både människor och miljö, både regionalt, nationellt och globalt. Offentlig upphandling är ett kraftfullt styrmedel i utvecklingen mot ett hållbarare samhälle!  

På husr.se kan du läsa mycket mer om hur det en gång började; hur en uppmärksammad granskning av tillverkning av operationssaxar fick några regioner att gå samman och med tiden växa till det som idag är ett nationellt nätverk med spetskompetens inom hållbar offentlig upphandling i svensk hälso- och sjukvård.