Min sida
Laddar..

Senaste sökningar

Kontakta oss

Adress

  • Sveriges Offentliga Inköpare
  • c/o Föreningshuset
  • Virkesvägen 26
  • 120 30 Stockholm
  • soi@soi.se

Telefon

  • 08-21 61 40 (säkrast mellan 10-12 vardagar)

Organisationsnummer

  • 887500-9584

Utredningar

21 juni, 2021

Ordföranden har ordet

I början av juni kom så till slut den efterlängtade lagrådsremissen ”Ett förenklat upphandlingsregelverk”, något som vi inköpare väntat länge på och som vi frågade civilminister Lena Micko om så sent som när hon besökte oss på vår årskonferens i april.

Om man bara läser titeln så känns det ju helt fantastiskt, ett förenklat upphandlingsregelverk som skapar mer utrymme att jobba för den goda affären utan att låsa fast oss i krångliga, onödiga och ibland direkt kontraproduktiva regler. Men man behöver förstås stanna upp lite och verkligen läsa exakt hur upphandlingslagstiftningen föreslås bli enklare. Naturligtvis kommer inte allas våra drömmar att bli uppfyllda och dessutom är det ju så att vi har lite olika drömmar vi inköpare. Det råder långt ifrån full enighet, ens bland oss inköpare, kring vad som är det allra viktigaste att förenkla och framförallt hur sådana förenklingar skulle kunna konstrueras.

Den här texten kommer inte att sammanfatta min syn på remissen, jag har stor respekt för materialet och har inte haft möjlighet att sätta mig in i alla detaljer, fundera över alla aspekter och formulera en egen stark uppfattning. Dessutom är jag inte den idealiske kommentatorn av lagtext, jag är ingenjör i botten, inte jurist, och jag har lärt mig inköpshantverket genom att jobba med upphandlingar och avtal främst ur ett affärsmässighetsperspektiv.

Jag hade dock den stora äran och förmånen att få representera Sveriges Offentliga Inköpare i expertgruppen kopplat till Anna Ulfsdotter Forssells utredning, den som nu till slut mynnat ut i förslagen till en förändrad upphandlingslagstiftning. Jag tänkte snarare skriva lite om det.

När Anna först ringde upp mig och frågade om jag kunde tänka mig att sitta i expertgruppen, blev jag lite stressad. Jag tänkte att nu måste jag berätta för Anna, som jag förstås träffat och pratat upphandling med många gånger tidigare, att jag inte är jurist. Att jag inte funderat över dessa frågor särskilt mycket ur ett juridiskt perspektiv utan mest ur ett praktiskt. Att jag för de svåraste teknikaliteterna inom LOU behöver rådgöra med kollegor med djupare expertis. Det visade sig emellertid att Anna hade koll på det, och dessutom såg det som ett av skälen till att jag borde vara med i expertgruppen. ”Jag behöver även inspel om de praktiska och affärsmässiga konsekvenserna av nuvarande regler, och eventuella ändringar”, (eller nåt liknande) sa hon.

Tiden i utredningen var intensiv, lärorik och utvecklande och jag höll fast vid konceptet att fokusera på praktiska och affärsmässiga konsekvenser och utifrån det följa, lyssna på och försöka påverka de juridiska specialister som var kollegor i gruppen. Mina inspel var kanske ofta av mer radikal karaktär, och visade sig ibland inte fungera fullt ut i den samlade juridiska kontexten. Ett par saker blev mina ”hjärtefrågor”. Jag hade till exempel svårt att förstå varför inte alla tyckte det var otroligt viktigt att med radikala förändringar skapa bättre möjligheter till direktupphandling under en överprövning, det handlar ju om att säkra samhällsservice! Jag tyckte också att både överprövningsavgifter och processkostnadsansvar var en självklarhet, och såg inledningsvis inte alls argumenten emot som särskilt viktiga. Jag tyckte att man borde kunna gå väldigt långt när det gäller upphandlande myndighets möjlighet att förkasta onormalt låga priser. Och så vidare…

Det intressanta var att under de fördjupade diskussioner ur ett juridiskt perspektiv som följde vid just mina hjärtefrågor så kom andra aspekter fram, nya samband som nyanserade och bra argument som skapade eftertanke. Kollegor från andra organisationer hade andra hjärtefrågor, erfarenheter och infallsvinklar. Uppgiften för Anna och hennes kansli att sammanställa detta till ett slutbetänkande slår mig som ganska imponerande. Jag tycker att utredningen blev riktigt bra, men saknade förstås mycket som vi diskuterat under arbetet i expertgruppen. Ytterst handlar det nog om kraven vi måste ställa på lagstiftning och hur den ska kunna fungera i många olika situationer och över tid. Därför kommer nog vårt yrke, även efter att en förenklad lagstiftning träder i kraft, att präglas av just behovet av att kunna kombinera affärsmässighet med tillämpning av ett, för samhällskontraktet och för det sociala förtroendet, viktigt regelverk.

SOI lanserade 2018 ett eget lagförslag om förenklade upphandlingsregler under tröskelvärdet, blott 11 paragrafer men som jämförelse ändå nästan fyra gånger så lång som den danska regleringen av samma utrymme. Så visst finns det utrymme för förenklingar, och SOI kommer att fortsätta att arbeta för det.

Lagrådsremissen blir nog sommarläsning för mig, och det blir mycket spännande att se vad lagrådet och senare riksdagen säger om förslagen. Vi som jobbar med offentligt inköp kommer nog även fortsättningsvis att behöva använda all vår kraft, initiativförmåga och innovation för att fortsätta skapa goda och hållbara affärer. Men kanske blir det ändå lite enklare, det får vi återkomma till.

Jag önskar nu alla er medlemmar en riktigt härlig sommar. Ta hand om er och passa på att vila upp er så ses vi igen efter semestern!

Martin Kruse

Ordförande SOI