Möt Viktor Morawski – ny i SOI’s styrelse

Botkyrka är en stor kommun, med drygt 95 000 invånare, den sjätte största i Stockholms län och den tjugofjärde i landet. Kommunen är dessutom känd för att ha väldigt många nationaliteter och språk bland sina invånare. För ett och ett halvt år sedan tillträdde Viktor tjänsten i Botkyrka som upphandlingschef efter att dessförinnan haft samma funktion i Värmdö kommun. På årskonferensen i Karlstad valdes Viktor till ny ledamot i SOI’s styrelse och vi har passat på att få en pratstund med honom.

– Berätta lite om din bakgrund och hur du hamnade inom offentlig upphandling.
– Precis som för många andra så hamnade jag inom upphandling av en slump. Vi flyttade för drygt 20 år sedan till Oskarshamn, eftersom min fru skulle göra sin praktik för att bli färdig psykolog där och jag fick då ett vikariat som upphandlare i kommunen, utan att egentligen veta vad upphandling var, men det blev en snabb skola i att lära sig detta. Och det var en bra skola att börja i en liten kommun, där jag var ensam upphandlare och fick ta hand om allt. Det blev en riktigt bra start. Så småningom flyttade vi tillbaka till Stockholm och då började jag på Tullverket som upphandlingsansvarig. Då dubblerades styrkan så där var vi faktiskt två. Eftersom jag är utbildad jurist så började jag sedan på advokatfirman Delphi och jobbade då med bland annat Anna Ulfsdotter och det gänget. Att lära mer om upphandlingsjuridiken var även det en mycket bra skola. Men så småningom blev jag också intresserad av ledarskap och på att leda grupper, så efter Delphi blev jag upphandlingschef i Järfälla kommun. Där var jag i cirka tre år innan Upphandling Södertörn skulle bildas, för Haninge och Nynäshamn, och då var jag taggad på att vara med och bygga upp den organisationen från start. Där var jag ett antal år tills jag faktiskt bytte bransch till något som låg helt utanför upphandling, innan jag kom tillbaka igen och hamnade i Värmdö och därefter i Botkyrka.

– Här är vi ungefär tjugofem personer på inköpsenheten, varav cirka hälften är upphandlare, som arbetar i sina respektive kategorier, tre operativa inköpare som gör direktupphandlingar, förnyade konkurrensutsättningar och stöttar förvaltningarna i avrop, två avtals- och en inköpscontroller som arbetar med avtalsuppföljning, spend- och inköpsanalyser och en grupp på fem personer som jobbar med e-handel, fakturahantering och samordnad varudistribution på Södertörn, med sina logistiklösningar. Så vi är ett stort gäng där alla jobbar med inköp, men i många olika roller.

– Så organisatoriskt ligger ni alltså långt framme, måste man väl säga! Betyder det att ni har ett bra mandat också?
– Ja, det tycker jag, och det var faktiskt något jag kollade innan jag sökte mig hit. Dels har vi det rent formellt, med god stöttning från kommunledningen, från både politik och kommundirektör, men även överlag ute i verksamheterna, där man har en väldigt positiv inställning till det vi gör, så jag tycker att vi har en stark ställning i organisationen, även om det kan vara lite krångligt med beställaransvaret i kommunövergripande avtal, typ kontorsmaterial. Men inom exempelvis vård och omsorg, eller byggsidan, där är man väldigt dedikerade som beställare, och vi arbetar mycket med hur vi tar vara på varandras kompetenser på bästa sätt. Det finns alltså väldigt goda möjligheter att göra bra affärer, vilket ju är själva syftet med vår verksamhet.

– Vad var det som gjorde att du nu har valts in i SOI’s styrelse?
– Rent krasst så var det för att jag blev kontaktad av valberedningen. Men jag har ju följt SOI i mer än tjugo år, ända sedan tiden i Oskarshamn. SOI’s resa har ju varit en viktig del i en väldigt positiv utveckling för svensk offentlig upphandling. Man arbetar som stark intresseorganisation med att vår arbetssituation skall bli så bra som möjligt. För 15-20 år sedan handlade det mest om att klaga på lagstiftningen. Men man kan ju faktiskt göra bra affärer ”trots LOU”. Jag tycker om att ta ansvar och se saker i ett bredare perspektiv och då passar det ju bra att även engagera sig på nationell nivå. Jag pratade också med Roger Himmelsköld och Lill Sandberg, som båda har många års erfarenhet av styrelsearbetet, för att få en bra bild av vad som förväntas av mig.

Jag måste säga att jag är förvånad över hur mycket SOI klarar av att göra på nästan bara ideell basis. Både den gigantiska årskonferensen, men även deltagande på andra mötesplatser, dessutom påverkansarbetet i exempelvis forskningsfrågor. Kanske är nästa steg i utvecklingen en ytterligare professionalisering, exempelvis genom en arvoderad anställd. Det känns verkligen inspirerande att få vara med i den här utvecklingen.

– Hur ser du mer allmänt på utvecklingen av den offentliga upphandlingen i Sverige?
– Det har hänt jättemycket under de här tjugo åren, från att upphandling varit en administrativ och rätt så mekanisk fråga, till att både politiken och organisationerna ser inköp som en kraft som kan påverka och styra samhällsutvecklingen, som kan skapa kvalitet och nytta. Det är en väldigt positiv utveckling rakt igenom, liksom att man förstår att det lönar sig att satsa på en mer professionaliserad verksamhet, som genererar ett plus på andra sidan. Kanske finns inte den medvetenheten överallt, men den är generellt mycket tydligare och starkare i dag. Nästa steg är förhoppningsvis att inköp kommer ännu högre upp i organisationerna. Inköpsfrågorna berör ju inte bara ekonomiavdelningen utan hela kommunen, och då behövs ett helikopterperspektiv för att skapa maximal effekt. Jag vet att på några håll i landet arbetar man med en politisk nämnd och det är kanske ett bra alternativ, inte minst om man är flera samverkande organisationer.

– En annan viktig del är att vi måste ha en gemensam statlig databas där alla offentliga inköp publiceras kostnadsfritt. Tyvärr har ju Upphandlingsmyndigheten fått mindre anslag på senare tid, de behövs verkligen och stödet skulle kunna utvecklas ännu mer. Men det verkar ju finnas visst hopp om att man nu har kommit på andra tankar. Framför allt mindre kommuner och myndigheter har ett stort behov av stöd och allt kan inte lösas genom att man hänger på Addas upphandlingar.

Och ytterligare en viktig fråga är ju forskning och utbildning på akademisk nivå kring offentliga inköp. Om inköp ska ha den strategiska betydelse som alla vill, så måste det också finnas forskning som skapar tryck i frågorna. Det finns forskning kring de juridiska frågorna, men det mest spännande är hur man skapar bättre affärer och ökad nytta, menar jag. Risken för kris och krig gör det ännu viktigare att utveckla våra strategier. Och där finns kanske en öppning till, när det gäller att få igång forskningen.

– Har du några egna hjärtefrågor som du vill lyfta?
– Det viktigaste för mig är att de pengar vi tar in från våra kommuninvånare och medborgare ska komma till mesta möjliga nytta. Då måste vi ibland också våga ställa jobbiga frågor till beställarna, inte bara utgå från vad de säger att de vill ha utan fråga sig vilka behov det är som skall lösas och utifrån det tillsammans hitta bästa möjliga lösningar. Och det är något helt annat än att bara vara en avtalsfabrik. Det är där det roliga och spännande finns med inköp och det är där man kan skapa verklig nytta.

– Till slut, vad gör du helst när du inte arbetar?
– Jag har fyra barn, så mycket fokus har förstås varit på deras aktiviteter. Men jag gillar sport i alla dess former, både att utöva och att titta på, och även friluftsliv. Nu när barnen börjar bli lite större så kommer nog möjligheterna att öka, även till egna aktiviteter.